litentjejistorstad

Igår kväll hade jag bland de värsta kvällarna jag haft i hela mitt liv.

Det hela började med att jag skulle skjutsa Emma på karate. När vi väl kom dit var det ingen där och då slog det mig att hon inte hade någon karate ikväll vilket jag helt glömt bort. Vi fick vända om helt enkelt.
När jag kört en bit så kommer det på höger sida en anslutande väg och SEKUNDEN jag tittar dit för att kolla så det inte kommer någon bil tvärstannar bilen framför mig. Jag låg så pass nära så jag hade inte en chans. PANG.
Jag körde alltså in i den andra bilen. Hade ingen aning vad jag skulle göra eller hur jag skulle reagera. Kvinnan i bilen framför kliver ut och kommer emot mig. Jag tror såklart att jag ska få VÄRLDENS utskällning. Jag öppnar dörren och det första hon frågar är bara om jag hade en mobiltelefon för hon hade ingen. Jag ger henne min mobil och hon ringer 911. Hon beter sig som att hon varit med om detta varje dag och verkar inte bry sig så mycket.
JAG däremot freakar. Jag börjar tokgrina och barnen i baksätet frågar vaför jag grinar. Jag får knappt fram några ord och säger bara att alla ska vara lugna och att jag ska ringa Jen.
Polisen dyker upp och frågar också varför jag grinar. Folk verkar tycka att detta är inget att bry sig om. Att det är vardagsmat typ.

Polisen ringer ambulansen som i sin tur inte fattar varför dom är där för alla är okej. Jen dyker upp och säger åt mig att det inte är någon fara. Jag är fortfarande i shock och kan inte få stopp på tårarna. Ambulanspersonalen undersöker barnen iaf för det är rutin. Vi sitter i ambulansen och alla skrattar och skämtar om allting medan jag är ett totalt nervvrak. Har aldrig känt mig så skyldig och idiotisk i hela mitt liv. Ville bara sjunka genom jorden.

VARFÖR ska detta hända just mig? Jag som är så fruktansvärt noga med att hålla hastigheten och hålla uppsikt,
speciellt då barnen är i bilen.

När vi väl kommer hem ville jag bara vara ensam. Kunde inte ens kolla Jen i ögonen för jag skämdes så mycket. Går därför ner på rum och sitter där hela kvällen. Jen kommer ner och frågar om jag mår bra. Säger såklart att jag gör det fastän jag ligger och grinar sönder. När Rob kommer hem kommer han in och pratar med mig och säger att allt är bra. Jag har ingenting att oroa mig över och huvudsaken är att alla mår bra. Kan såklart inte hålla mig från tårar ändå. Har aldrig känt mig så misslyckad i hela mitt liv.

Idag mår jag såklart mycket bättre. När jag tänker efter så är det ganska komiskt att jag mådde så dåligt av en sak som var en olycka. Man är ju bara människa och man gör misstag. Men som tur är så lär man sig av sina misstag och detta har fått mig att fatta att det tar mindre än en sekund för olyckor att inträffa. Galet.

Men men, idag hade jag en mycket bättre dag som tur är.



Tog med barnen till Nails och fick manikyr och pedikyr. Allt gick hur bra som helst tills Katie lyckades få håret att fastna i fläkten som torkar naglarna och började grina som en galning. Typiskt henne.



När vi kom hem gick vi ut och fotade lite. Vädret var fantastiskt.







Deras förra hund Tigers grav. Lite känsolsamt.










Senare på kvällen gick jag ut och åt med Emma på McCartys :)



Och efterätten blev såklart Starbucks :) Hur trevligt som helst!


Har som sagt haft en ytterst händelserik helg. Imorn blir det New York City med Ida och jag hoppas innerst inne att det inte händer något jobbigt och obehagligt.

Nighty.